|
|
| Expressen om matchen IFK Göteborg - Örebro SK |
IFK Göteborg upp på tredje plats
IFK Göteborg tog sig upp på tredje plats i allsvenskan efter tre poäng hemma mot Örebro på söndagen.
Segern med 1–0 grundlades i första halvlek. Den andra gör IFK nog bäst i att glömma.
- Jag är jätteglad att vi vinner för vi gör en förfärligt dålig andra halvlek, analyserar Bosse Johansson, IFK:s tränare.
Hemmalaget kom ut till spel med stort självförtroende efter vinst mot Helsingborg och derbyseger mot Öis, två matcher där Blåvitt dessutom spelat mycket bra.
Och inledningsvis mot Örebro fortsatte IFK:s fina spel. Passningarna och kombinationerna satt och ett antal chanser vaskades fram. Bland annat hade nygamle landslagsmannen Niclas Alexandersson en volley i burgaveln.
1–0 i 27:e minuten var såväl logiskt som vackert.
Elegant mål av Mourad
George Mourad tog emot en passning från Mikael Sandklef ute på vänstersidan, vände inåt plan, avancerade förbi ett par motståndare och klippte till från cirka 20 meter. Bollen skruvade sig i en elegant båge in tätt intill en chanslös John Alvbåges vänstra stolpe.
Målet föll olyckligt för Örebro som var en man kort eftersom mittbacken Patrik Haginge låg skadad bredvid planen. Dubbelt olyckligt eftersom han skadades efter en krock med Alvbåge, sin egen målvakt.
- Det är ett snyggt mål och George Mourad är jättebra hela matchen, tycker Bosse Johansson.
Örebro repade dock mod och avslutade halvleken bra och var nära en kvittering när Patrik Anttonen fick läge i straffområdet. Bengt Andersson knep ihop benen och klarade det låga skottet.
I andra halvlek sjönk spelkvaliteten betydligt. Blåvitt tappade sitt spel totalt och bjöd på den ena felpassningen efter den andra. Bengt Andersson började behandla bollen som en tvål och tappade flera inlägg. Dock var det inga närkingar där och högg.
- Våra forwards var inte där vi vill ha dem i matchen, de var alldeles för lite i deras straffområde, säger Örebros Stefan Lundin.
- Det är därför vi inte kan vinna den här matchen.
Örebro kunde kvitterat
Hemmalagets riktigt usla spel i andra halvlek ledde till att Örebro mot slutet fick ett par kvitteringschanser. Bäst läge hade Petter Furuseth-Olsen som från nära håll fick se sitt skott reflexräddas av Bengt Andersson.
- Vi fick någon sorts mental baksmälla i andra halvlek efter en hel månad där vi bara hört positiva saker om oss, säger Bosse Johansson.
Tack vare segern gick Blåvitt upp på tredje plats i den allsvenska tabellen på samma poäng som Hammarby men med bättre målskillnad.
|
| Nerikes Allehanda om matchen IFK Göteborg - Örebro SK |
ÖSK-anfallaren: Vi vågar för lite
Något är inte som det ska. Tränaren Stefan Lundin, som oftast inte säger något som kan tolkas som kritik, menar att hans anfallare inte är där de borde vara. Anfallaren Petter Furuseth Olsen antyder däremot att laget gör fel.
Efter direkt orättvisa 1-0 till IFK Göteborg på Gamla Ullevi i går var stämningen i ÖSK förstås inte på topp.
Det var en sur, tung och kväljande förlust att bli grinig av.
En timmes riktigt bra spel, men bra spel syns inte i någon tabell.
- Vårt problem i dag är att forwardparet kommer för långt ned, vilket gör att mittfältet får svårt att hitta vägar när vi gång på gång har goda möjligheter att anfalla, säger Stefan Lundin.
- Vi vågar för lite. Se på IFK, som törs och kan vårda sitt passningsspel, som prioriterar det. Visst har vi mycket boll i matchen, men något riktigt tryck får vi inte på grund av att vi inte vågar variera passningsalternativen. Det är så bråttom framåt, så anfallen blir bara stressade, säger Petter.
Ser således ut att råda delade meningar om vad som är fel. Eller inte riktigt rätt i alla fall.
Klart är att när ÖSK efter Göteborgs ledningsmål i går satte i gång att anfalla med fler än en eller två spelare så blev mycket bättre. Mycket bättre.
- Det känns trist att förlora en match som vi dominerar i 60 minuter, men så blir det när vi inte får in bollen, säger Lundin.
Och det var den allmäna tongången i truppen. Blåvitt började bäst, mest offensivt, medan ÖSK såg veligt och obekvämt ut.
Haginge skadadz
Efter 22 minuter nickade unge mittbacken Patrik Haginge undan bollen i straffområdet, och blev momentet senare översprungen - av målvakten John Alvbåge. Haginge vred sig i smärtor, och bars ut.
- Nyckelbenet är med stor säkerhet brutet. Fyra till sex veckor tar det att komma tillbaka, säger ÖSK-doktorn Ulf Nordström, på plats i Götet.
Otur. Och otur igen att innan avbytare hann sättas in nyttade George Mourad oron i ÖSK-försvaret till att skjuta matchens enda mål.
- Målet var en direkt följd av skadan, Mourad utnyttjade just den yta Patrik lämnade efter sig, säger ÖSK-tränaren.
Den blåvite anfallaren tog sig förbi tillfällige högerbacken Patrik Anttonen, klev in mot tillfällige mittbacken Axel Kjäll och sköt vasst förbi både Kjäll och Alvbåge.
Thomas Andersson sattes sedan in, och ÖSK växte tydligt in i matchen. I halvlekens slutminut hade Patrik Anttonen bra läge till höger, efter växelspel mellan Lars Larsen och Petter Furuseth Olsen i straffområdet.
- Jag ville trycka in den vid första stolpen, men Bengt Andersson hann med i sidled och fick den på fötterna, säger Patrik.
Mest ströchanser
Andra halvlek fortsatte som den första slutade. Med en hel del ÖSK i anfallssitsen.
- Med så mycket boll borde vi kunna skapa bättre tryck och fler chanser genom att vårda bollen bättre. Som vi spelar nu blir det trots övertaget mest ströchanser, säger Petter, som hade de två bästa kvitteringschanserna.
* I 83:e minuten inlägg från högerkanten av inhoppande Joel Riddez efter blixtkontring, nådde Petter i vänsterläge.
- Ja, den var jag rätt säker på att sätta. Men målvakten fick den rakt på sig. Inget flyt, men så är det ibland, säger norrmannen, och rycker på axlarna.
* I 85:e minuten, Petter vänder upp utanför straffområdet och får bra träff. Andersson tippar med möda över ribban.
Blåvitt var pressat, stressat, men slank ur snaran, som ändå aldrig riktigt drogs åt. En rad inlägg, av vilka Bengt Andersson tappade tre i vindbyarna.
- Men vi var inte där. Och det ett tecken som jag inte tycker om, säger Lundin.
För att citera en känd damkapten så kändes det en smula "mesigt" i straffområdet.
- Ja, vi fick för lite uträttat
I stället dras snaran åt runt säcken som rymmer seriens bottenlag. De som kommer att få slåss för livet.
- Vi måste acceptera att vi är ett bottenlag nu. Tabellen ljuger aldrig. Och även om vi gjorde en hygglig match så räknas inte såna, säger mittmotorn Lars Larsen. |
| Svenskafans om matchen IFK Göteborg - Örebro SK |
ÖSK agerade mer än lovligt sömnigt under matchens första halvtimme och då passade Blåvitt på att avgöra matchen till sin fördel.
Med tanke på de två senaste insatserna fanns det viss hopp hos undertecknad om att laget skulle få med sig åtminstone någon pinne från mötet med IFK Göteborg på Ullevi. Att dessutom Patrik Haginge skulle få chansen från start som mittförsvarare i avstängde Gustaf Anderssons ställe snudd på ökade min förväntan.
Dessvärre grusades dessa förhoppningar tämligen omgående då ÖSK-spelarna agerade kriminellt blekt under matchens inledande halvtimme. Hemmalaget fick styra och ställa efter eget tycke och smak och vad Stefan Lundin än må ha sagt för att peppa sina adepter innan avspark bör han inte göra om det för det var verkligen erbarmligt dåligt. Närkampsspelet lös, precis som en vägvinnande offensiv, helt med sin frånvaro.
I den 28:e minuten kolliderade John Alvbåge och Patrik Haginge så illa att den sistnämnde tvingades bryta matchen med ett brutet nyckelben vilket var illa i sig. Att IFK var ofina nog att ta ledningen medan "Hagge" behandlades var surströmmingen på pölsan. George Mourad gled elegant mellan Patrik Anttonen och Lars Larsen som båda tycktes göra allt för att undvika närkampen och det påföljande skottet var elegant och välplacerat i burgaveln. Baklängesmålet kom att fungera som något slags väckarklocka och efter en intetsägande period på tio minuter kom ÖSK in i matchen och skapade ett par vassa chanser och en trio hörnor.
Lars Larsen och Petter Furuseth Olsen låg bakom den vassaste chansen i första havlek då man effektivt och elegant väggspelade sig genom ett stillastående försvar och gav Patrik Anttonen ett friläge. Tyvärr är inte målskyttet Patriks starka sida och följdriktigt kunde Bengt Andersson "hockeyrädda" det lama avslutet till hörna.
Den andra halvleken var betydligt trevligare spelmässigt sett ur ÖSK-ögon. Redan inledningsvis visade laget upp fina takter och man kom mycket högre upp med laget i banan. Man satte IFK under press (med understöd) och gjorde livet allmänt obehagligt för Mild, Alexandersson, Risp & Co. ÖSK skapade flera "nästan-lägen" och Bengt Andersson uppträdde allmänt släpphänt och skapade viss oro i backlinjen eftersom han tappade inlägg och hörnor i parti och minut.
IFK hade förvånansvärt svårt att skapa målchanser och det berodde sannolikt på en kombination mellan ett tufft spelande ÖSK försvar med Magnus Samuelsson i spetsen och lagets egna stillastående. Landslagsmannen Alexandersson visade inte upp några blågula kvaliteter denna match och omskrivne Ijeh... ja, han konkurrerade väl mest med "Ölme" och Costa om epitetet "sämst på plan". Dessutom, vilket kanske var mest överraskande, var normalt så genomstabile Håkan Mild osedvanligt ostabil.
När Lundin så äntligen böt ut superdålige Ricardo Costa till förmån för Herish Kuhi blev ÖSK av med det naturliga uppspelsalternativet i anfallsuppbyggnaden och man "tvingades" spela sig fram via mittfältet (läs: Lars Larsen). Detta gynnade lagets offensiv påtagligt och det var faktiskt småtrevligt att se laget SPELA fotboll och skapa chanser. PFO borde ha gjort mål på någon av sina jättechanser i slutet men norrmannen fick se sina avslut elegant parerade av Bengt Andersson. Först närskottet på inbytte Joel Riddez fina högerinlägg och sen på långskottet från trettio meter som så när ställde den rutinerade keepern.
ÖSK hade sedan ett visst tryck, några inlägg och någon hörna i slutfasen av matchen men något riktigt bastant grepp om matchen var det aldrig tal om. Det såg bland annat målskytten Mourad till genom att fixa många frisparkar till sitt lag och på så sätt få tiden att gå och det kom aldrig att bli någon riktig rytm i kvitteringsjakten. Ojämne domaren Daniel Stålhammar blåste sedan av matchen efter två aviserade minuters tillägg (borde det inte utökats med tanke på att två spelare skallade i hop på stopptid och spelet inte kom i gång förrän efter fyrtiofem sekunder?) och ytterligare ett nederlag var fullbordat faktum.
ÖSK:s yrvakna första havltimme kom att döda lagets poängambitioner denna gång. Vikten av att utnyttja de heta chanser man skapar när man möter motstånd av den här kalibern går inte att underskatta. ÖSK skapade tre riktigt bra chanser vilket omsattes i två lama avslut mitt på målvakten och en som framtvingade en elegant parad. Det var naturligtvis inte godkänt och IFK vann således matchen.
Effektiva Blåvitt (hade man någon riktigt het chans utöver målet) svingar sig vidare mot toppen medan ÖSK sjunker som en sten mot botten. Andra halvlek gav dock hopp. Ett hopp om fortsatt allsvenskt spel och hopp om att laget verkligen kan LIRA boll.
Marcus Avenbrand |
|