Sportklubben.net

      | Startsidan |Säsongerna | Spelarna | Motståndarna | Arenorna | Domarna | Övrigt |

 Match Info
Nerikes Allehanda om matchen Örgryte IS - Örebro SK
Oyuga poängräddare för ÖSK i går
Han spelar ofta med små marginaler. I går hade han dem med sig.
- Min första tanke när bollen gick i mål: hoppas jag inte var offside, säger ÖSK:s poängräddare Paul Oyuga, som slog till i 90:e minuten.
Örebro SK var nere för räkning i den allsvenska nystarten mot Örgryte på Gamla Ullevi.


Först hade Oyugas kenyanske radarkompis Boniventure Maruti en hård nick i ribban. Sekunderna senare, i den 79:e minuten, gjorde Thomas Andersson självmål sedan Anders Karlsson och Fredrik Jansson krockat och ingen av dem fått undan Jeffrey Aubynns frispark.
- Jag tror att bollen tog i bakhasorna på Thomas, säger Karlsson.
Någon tavla tyckte ÖSK-målvakten inte att han gjorde.
- Jag försökte skrika att jag tar den, men det gick fort och jag krockade med Fredrik.
ÖSK bytte på slutet in Jon Lundblad (istället för Jonas Pelgander) och Samuel Mokédé ("Boniek" Maruti) och satsade på en offensiv 4-3-3-uppställning.
Att skicka in Mokédé skulle visa sig vara ett lyckodrag. Först fixade han en frispark som Mikael Steen tog hand om. Sedan dök han upp vid bortre stolpen och skarvade Steens boll vidare till en fri Oyuga.
- Om jag såg Paul? Nej, jag var i dålig balans, men det var oerhört skönt att han dök upp på rätt ställe.
Efter insatsen mot Sundsvall i svenska cupen var det många som hade trott att Mokédé skulle få starta mot Örgryte. Men Jonas Pelgander tog hans plats på innermittfältet.
- Visst hade jag hoppats att få spela. Men Jingblad ville få stopp på Magnus Källander. Därför satsade han på Jonas som är mer rutinerad och bättre på att markera.

Ouppvärmd

Nu fick Mokédé komma in som inhoppare med fyra minuter kvar. Ouppvärmd dessutom.
- Fjärdedomaren sa till mig att gå tillbaka till bänken och sätta mig eftersom tre ÖSK:are redan värmde upp. Regeln är tydligen sådan att max tre får vara uppe och springa.
Poängräddaren Paul Oyuga tyckte att resultatet var rättvist även om Örebro blev satt under press i början av matchen.
- Men så är det att spela borta, chanserna brukar komma tids nog ändå.
"Boniek" Maruti fick ÖSK:s första jättechans när han med tolv minuter kvar nickade Mikael Steens inlägg hårt i ribban.
Efteråt skakade kenyanen på huvudet när situationen kom på tal.
- Det var en sådan där dag då bollen inte vill in. Skönt att vi ändå fick ett mål till slut.
Strax innan hade Örgrytes Afonso Alves missat öppet mål efter framspelning av Paulhinho Guará. Just det, ÖIS nya brassar kom in i andra halvlek - till publikens stora jubel.
Men det var inte publikfrieri som var anledningen till att duon från världsmästarnationen kom in.
- Jag tyckte ÖSK påminde om England, disciplinerat försvar och vassa kontringar. Mot ett så samlat försvar måste man ha spelare som bryter mönstret, säger Erik Hamrén, Örgrytes tränare.
Kollegan i Örebro, Mats Jingblad, var nöjd med poängen.
- Med tanke på att vi ligger under med tre minuter kvar så måste jag vara det. I första halvlek låg Jonas Pelgander för högt i banan vilket gav Örgryte ytor och de skapade några vassa chanser. I andra halvlek var vi betydligt bättre och skapade också två vassa chanser.

JON SÖRENSON

 

Svenskafans om matchen Örgryte IS - Örebro SK
ÖSK och ÖIS delade broderligt på poängen i en mycket dålig allsvensk match.

Hade enorma föväntningar på dagens match trots att jag nog är bland det mest negativa och pessimistiska som står att finna i supporterväg. ÖSK har spelat så pass bra under VM-uppehållet att det liksom inte gick att baissa lagets chanser inför denna äckligt svåra bortamatch.

ÖSK inledde faktiskt rätt så piggt, man pressade hemmalaget högt upp i banan och visade lite offensiva intentioner. Men ju längre matchen led, dessto mer djup tog man i banan. Något som var helt nödvändigt då man inte vill att enormt kvicke Christian Hemberg skall finna ytan mellan målvakt och försvar, då han med sin speed enkelt skulle sprinta ifrån ÖSK-försvaret som emellanåt kan se lite trögt och stabbigt ut. Nu backade man hem och minimaliserade Hembergs chanser att komma igenom vilket dessvärre ledde till att anfallsspelet blev lidande. Mittfältet orkade inte upp i banan för att ge understöd åt Boniek och Simba varför ÖIS hade ett kraftigt övertag i bollinnehavet under matchens första hälft.

Båda lagen hade svårt att komma till farligheter vilket - den ytterst pinsamma - matchstatistiken skvallrar om. ÖSK hade nämligen noll, nada, zip, zero avslut mot mål. ÖISarna var inte speciellt mycket vassare men man kom åtminstone till två avslut och Magnus Källanders fina skott på halvvolley kunde sånär överlista Anders Karlsson som fick fläka sig maximalt för att lyckas tippa skottet till hörna.

Men första halvlek var så urbota dålig, så tempolös och så kliniskt fri från målchanser att undertecknad tror att han skulle kunna hoppa in och göra bättre ifrån sig än många av de tjugotvå aktörer som de facto befann sig på Gama Ullevis gräsrektangel. Det enda moment som höll allsvensk klass var så vitt jag kan minnas Fredrik Janssons magnifika brytning när Christan Hemberg var på väg att slinka igenom.

I halvtidsvilan kunde jag enbart konstatera att det på intet sätt kunde bli sämre och en hel massa rosor måste givas till Comhem som lyckades klippa ihop ett avsnitt med höjdpunkter som varade fyrtiofem sekunder. Hade inte blivit förvånad om det skett sex byten redan i halvtidsvilan och att hemmapubliken - som redan i inledningen börjat vråla "in med brassarna" - skulle få sitt lystmäte tillfredsställt.

Men döm om min förvåning då jag konstaterade att samtliga spelare fanns kvar på banan. Antar att de båda tränarna var nöjda med att sina respektive lag spelade så organiserat och att spelarna var disciplinerade och spelade exakt efter de taktiska linjerna som var uppsatta.

Andra halvlek inleddes något piggare och ÖSK tycktes komma fram lite mer i banan då Fredrik Nordback och Patrik Anttonen emellanåt gjorde räder mot hemmalagets "arbetslösa" backfyra. Men även andra halvlek var seg och målchanserna lös med sin frånvaro.

ÖSK bjöd i alla fall på ett fint anfall(!). Micke Steen hittade Patrik Anttonen med en crossboll, denne utmanade sin back och fick in bollen till Fredrik Nordback som vände snabbt och knorrade bollen mot bortre gaveln i vad som tycktes vara en repris av hans mål mot Sundsvall. Men denna gång smet bolluschlingen strax över.

Erik Hamrén valde så att göra det av publiken så emotsedda bytet då han slängde in sina nya brassar på topp. Omgående höll det på att belöna sig då brasse1 snappade upp en för lös bakåtpassning och spelade in till brasse2 spm snarare visade prov på norsk än brasiliansk teknik då han lyckades med konststycket att skjuta på sig själv och därmed missa öppet mål. ÖSK vill inte vara sämre och kvitterde snabbt hemmalagets initiativ att skapa heta målchanser. Micke Steen fick god tid på sig att måtta ett inlägg och fann en totalt ren Boniek framför mål. Dessvärre ville Maruti göra ett vackert mål och nickade för kung (har de en sådan i Kenya?) och fosterland stenhårt i ribban istället för att enkelt vinkla ned bollen och därmed ställa Perstedt maktlös.

Som lök på laxen kunde se ÖIS göra mål i anfallet eftet. Mikael Danielson drog på sig en billig frispark och Fredrik Jansson och Anders Karlsson samarbete på den var så obefintligt att Tomas Andersson inte fann någon annan utväg än att styra in bollen i eget mål. Inte helt ologiskt då sådant värdelöst försvarsspel inte förtjänar bättre än att belönas med ett baklängesmål.

Mats Jingblad såg nu äntligen till att göra några byten och slängde in först Jon Lundblad och senare Samuel Mokédé. Av något outgrundlig anledning kände jag - den obotliga pessimisten - hela tiden tilltro till denna satsning och jag kände på något märkligt sätt på mig att vi skulle kvittera. Jag började så smått tvivla när Oyuga brände en jättechans sedan han fått bollen till skänks av David Marek i slutskedet av matchen. Men Samuel Mokédés och Paul Oyugas samarbete på Micke Steens frispark visade att min kvitterigskänsla var befogad. Mickes frispark gick förbi alla ... utom Mokédé som slog bollen parallellt med mållinjen till Oyuga som glidtacklade in bollen i mål - Lyyyyyyycka!

Noterat:
* Domaren idag - Stefan Johannesson - var mycket bra och hade såvitt jag kunde märka inte ett enda fel. Jag kan inte ens anmärka på de varningar som ÖSK-lirarna drog på sig.

* Frågan är om Mikael Steen någonsin gjort en blekare insats i ÖSK.

* ÖIS anfallsspel var väldigt förutsägbart. Långboll mot Jocke Karlsson och skarv mot Christian Hemberg - hela tiden. Inte undra på att de hade svårt att skapa farligheter. Deras anfall var lika genomskinliga som en nytvättad glasruta.

* SVT undvek att visa matchens, utöver målen, bästa chans -Bonieks knallhårda nick i ribban. Däremot visade man tre utrusningar av Anders Karlsson. Märkligt prioriterat, minst sagt.

* Att Christian Hemberg är snabb på plan det visste vi. Men satan så fort han pratade, snacka om turbotunga.

Svårt att hitta rejäla plusvarianter idag men Fredrik Jansson var stabil på mittbacken och Patrik Anttonen glimtade stundtals till på vänsterflanken. Anders gjorde bra ifrån sig mellan stolparna men var mycket olycksalig vid målet vilket drar ned helhetsbetyget.

Betygen nedan är satta av ÖIS-redaktionen

Marcus Avenbrand

 


Sportklubben.net - 2004