|
|
| Svenskafans om matchen Örebro SK - Åtvidabergs FF |
"Bara" målen som fattades
ÖSK spelande stundtals trevlig fotboll mot Åtvidaberg men lagets effektivitet är under alla kritik. I stället kunde gästerna ha avgjort via två frilägen i slutskedet.
Sixten Boström och Alexander Axén mönstade en intressant startelva i genrepet mot Åtvidaberg denna väldigt kyliga marseftermiddag. Fredrik Nordback placerades till exempel på bänken och mittfältstrio bestod av Henriksson, Kihlberg och Gerzic där den sistnämnde fick ta den offensiva rollen. Försvars- och anfallslinje var identiskt med matchen mot Enköping och Peter Westman tog plats mellan stolparna.
Efter en trevande inledningen skapade lagen varsin jättechans efter femton minuters spel. Först var det Nedim Halilovic som tillsprintade sig ett friläge på en väl avvägd passning av Nordin Gerzic men avslutet dröjde och gästernas duktige målvakt kunde parera. Någon minut senare var det Peter Westmans tur att briljera då han visade omänskligt snabba reflexer på ett skott från Haris Radetinac som styrde på en ÖSK:are. Allsvenskarna tog över spelet mer och mer och det var, kanske inte helt väntat, dagens högerback Patrik Haginge som låg bakom det mesta som åstadkoms i anfallsväg. Bland annat hade han ett ypperligt samarbete med Roni Porokara efter drygt trettiofem minuter som gav Nordin Gerzic öppet mål. Mittfältaren lyckades dock med konststycket att få bollen över från nära håll. Första havlek slutade mållös efter ytterligare några halvchanser för ÖSK.
Till den andra halvleken kom Richardsson, Anttonen och Nordback in i stället för Westman, Näfver och Gerzic. Detta innebar i sin tur att Porokara flyttades över till vänsterkanten (han borde startat där) och att Henriksson flyttades fram i den offensiva mittfältsrollen. Första delen av andra halvlek syntes det så, äntligen, att det skiljde en division mellan lagen. ÅFF kom ingenvart i sitt anfallspel och ÖSK öste på framåt. Henriksson, Haginge, Anttonen och Halilovic hade alla lägen att bryta dödläget men man hade inte kalibrerat sikten tillräckligt väl och målen uteblev. Dessvärre tvingades också Roni Porokara bryta matchen efter en timmes spel efter en smäll mot sin vänstra ankel. Men enligt egen utsago skall det inte vara några problem och finnen lär snart vara igång för fullt igen. Hans ersättare James Frempong inledde starkt och hade ett fint inspel till Nedim (som borde förvaltat läget bättre med pannan) men sedan mattades James och han blev alldeles för bollkär och tog felbeslut på felbeslut.
Åtvidaberg jämnade ut spelet under matchens sista fjärdedel och hade två mycket goda chanser att avgöra men dubbel-Richard stod för två excellenta benparader och ÖSK undvek därmed en förnedrande förlust i genrepet. Trots en offensiv satsning på slutet med "Berra" och Wikström på topp lyckades man inte skapa något och matchen slutade mållös.
Kampen om platsen mellan stolparna är fortfarande helt öppen vilket inte minst bevisas av att burväktarna får stå varsin halvlek i genrepet. Skulle man bara gå på dagens insats så är det nog lite fördel Richardsson då han tvingades till två kalasräddningar i slutskedet. I backlinjen imponerade egentligen bara Holgersson och Haginge och frågan är hur tränarduon kommer att lösa den biten. Efter dagens insats står det tämligen klart att Wowoah inte är ett riktigt bra alternativ som vänsterback. Mittfältstrion blir med största sannolikhet Nordback, Henriksson och Kihlberg där de två sistnämade imponerade i dag. Anfallsmässigt så bör Nedim (i brist på alternativ) och Porokara vara givna. Anttonen känns som det bästa alternativet att komplettera denna duo då varken Rodevåg, Frempong eller Näfver stärkte sina aktier till premiärspel i och med dagens insats. För övrigt borde ÖSK fortfarande vara på jakt efter ett centralt anfallsalternativ även om fönstret bara håller öppet tio dagar till. Saknar lite "jävlaranamma" och cynisk framfusighet av både Rodevåg och Halilovic i dagsläget.
Plus även för Peter Fröjdfeldt som var felfri som domare. Speciellt en situation i andra halvlek när han viftar ned sin linjedomare som flaggat för offside (bollen gick mot en annan spelare som inte befanns sig i offside vilket Peter uppfattade) visade varför Eskilstunadomaren tillhör landets bästa. Matchens enda varning, på Samuel Wowoah, var också glasklar och att "Wovven" tjafsade emot där kändes bara löjligt.
Marcus Avenbrand |
| Övriga om matchen Örebro SK - Åtvidabergs FF |
10 dagar kvar – Nedräkningen kan börja!
ÖSK genrepade på Långfredagen hemma mot Åtvidaberg i ett kylslaget väder, med stark blåst och tidvis snöfall. Det var dock ingen snö som lade sig på mattan som i enköpingsmatchen, men mössa och långkalsonger var att rekommendera. Inga mål som värmde heller, men däremot serverades målchanser i mängd.
Den första riktiga chansen kom i den 13:e minuten då ÖSK:s Nordin Gerzic skickade fram en genomskärare till Nedim Halilovic som precis klarade sig från offsideavblåsning, men som fri med målvakten sköt rakt på denne. Nordin hade en väldigt offensiv roll på mittfältet och stundtals såg det ut som om ÖSK anföll med fyra man. Förutom nämnda två spelade Roni Porokara och Kristoffer Näfver på höger resp. vänsterkanten. Patrik Haginge var bra på högerbacksplatsen och fyllde på i många anfall, vilket resulterade i flera farligheter. Kanske att ÖSK envisades för mycket till höger vilket blev en aning förutsägbart, Samuel Wowoah och Kristoffer Näfver fick inte så många bollar på vänsterflygeln att jobba på.
I 29:e minuten fick Glenn Holgersson till en bra frispark som åtvidabergsmålvakten hade fullt sjå med att tippa till hörna. Fem minuter senare hade Gerzic och Halilovic återigen ett bra samarbete, men ensam med målvakten fick inte den sistnämnde kontroll över bollen och målchansen rann ut i sanden. Det skulle bara dröja någon minut innan nästa målläge, matchens bästa, och där var nog de flesta av de 786 åskådarna beredda att anteckna 1 – 0. Haginge gjorde återigen en av sina farliga framstötar och skickade in bollen till en helt fri Gerzic som missade öppet mål. Där hade ÖSK en bra spelperiod och första halvlekens främsta hemmaspelare var just Gerzic och Haginge.
ÖSK gjorde tre byten i paus där Patrik Antonen, Fredrik Nordback och Richard Richardsson kom in och det dröjde bara tre minuter innan Antonen gav prov på ett av sina farliga högerinlägg. Strax därefter blev Roni Porokara skadad och publiken drog efter andan. Anfallsbeståndet i ÖSK är inte i överkant och Ronis dragningar behövs för att luckra upp motståndarnas försvar, som vi kunde se mot Enköping i tisdags. Efter läkarvård beslutade tränare Sixten Boström att plocka ut honom, kanske som en säkerhetsåtgärd och vi får avvakta rapporterna.
James Frempong kom in istället och var lika snabb och alert som vanligt. Kanske att han ibland väljer lite svåra anfallsalternativ, men han är helt klart en publikspelare. Med drygt 20 minuter kvar att spela byttes Halilovic ut mot Stefan Rodevåg och han var senare inblandad i ett farligt anfall tillsammans med Antonen, där Sebastian Henriksson till slut bredsidade bollen strax utanför åtvidabergsmålvaktens vänstra stolpe.
Matchen bäste ÖSK-spelare får nog anses vara Patrik Haginge och målvakterna får klart godkänt på det lilla de hade att göra. Det var ju faktiskt så att Åtvidaberg hade två jättechanser i matchslutet efter slarv i ÖSK-försvaret, men där Richardsson kliver fram och räddar poäng åt hemmalaget. En hemmaförlust hade absolut inte speglat matchbilden, även om Åtvid också hade ett friläge i den första halvleken, men där Peter Westman reflexräddade med högerhanden.
ÖSK vinner i alla fall hörnstatistiken med förkrossande 11 – 2, vilket också visar det spelmässiga övertaget. Men det är ändå en oroväckande ineffektivitet. Mot allsvenskt motstånd kommer det inte bli lika många hörnor och då gäller det att utnyttja en sådan målchans som en hörna faktiskt är. Jag skulle föreslå en specialträning med enbart hörntema och vad hände med förra årets kreativa hörnvarianter, signerade Abgar Barsom? Nu finns ju inte han med denna säsong, men för det kan man ju ändå anamma hans recept.
Det är 10 dagar kvar och nedräkningen kan börja innan ÖSK-raketen skjuts iväg mot stjärnorna den 31 mars. Men att ”raketen” ska nå stjärnorna är det nog ingen som förväntar sig, inte heller att den ramlar ner. Någonstans mellan trädtopparna och månen kanske kan vara ett synbart och rimligt mål, som skulle kunna innebära en 10:e-plats, vilket säkert också befälhavare Boström är nöjd med.
Trelleborg hemma i premiären ser ut att vara en hyfsad lottning och ÖSK brukar lyckas hemma mot skånska lag. Traditionens makt är stor så varför inte fortsätta tippa med binära siffror, vad sägs om 1 – 0?
Göran Lindhé, www.oskfotboll.se |
|