|
|
| Expressen om matchen Örebro SK - Helsingborgs IF |
Ekstrand utvisad när Helsingborg föll
Tre träffar i målställningen och en missad straff.
Till slut lyckades dock Örebro spräcka Helsingborgs nolla, vann 2-0 men första målet blev omdiskuterat.
- Domaren blåste inte, sade målskytten Kim Olsen medan det klagades högljutt i Helsingborgslägret.Örebro har haft problem med målskyttet i inledningen av allsvenskan och i halvtid i hemmamatchen mot Helsingborg var det många tunga suckar runt arenan.
Inte undra på det.
Sedan Örebro tagit hand om taktpinnen helt efter halva första halvlek staplades fina målchanser på varandra.
Bästa chansen hade Kim Olsen, från straffpunkten, sedan Joel Ekstrand fällt Eric Bassombeng och blivit utvisad.
Men Helsingborgs målvakt Pär Hansson chansade än vänster, räddade snyggt.
- Han var tvungen att chansa, det var en bra straff, sade Olsen.
Olsen målskytt
Två gånger före straffen, en gång efter träffade Örebros Fredrik Nordback målställningen. En nickstyrning, en frispark och ett skott från nära håll.
När Örebro väl spräckte nollan var det lite lagom okonventionellt och målet blev också rejält omdiskuterat efteråt.
Kim Olsen låg på marken efter en luftduell mot målvakt Hansson.
Hansson dök mot bollen men Olsen hann skjuta och såg till sin stora glädje bollen rulla över linjen.
Hansson protesterade, men domaren Sven-Martin Åkesson godkände målet.
- Jag tyckte att jag hade bollen, sade Hansson medan han tittade på tv-repriserna.
- Solklart att han hade bollen, tyckte HIF-tränaren Bosse Nilsson som var mer upprörd.
"Chansade och sköt"
Olsen tog uppståndelsen med ro.
- Målvakten sade att han hade händerna på bollen men jag vet inte om han hade kontroll på den. Jag chansade och sköt, domaren blåste inte, sade han lugnt.
Olsen har nu gjort mål i två matcher på raken och ser ljust på framtiden.
- En målskytt behöver självförtroende och jag känner mig på gång efter en trög start på serien, sade Olsen.
Örebro började efter ledningsmålet spela mer försiktigt men släppte inte till några riktigt farliga chanser bakåt, Emra Tahirovic kunde i stället öka till 2–0 sedan HIF flyttat upp allt mer spelare.
Helsingborg tvingades vända med säsongens första förlust i bagaget.
TT |
| Nerikes Allehanda om matchen Örebro SK - Helsingborgs IF |
Imponerande seger - tjatigt efterspel
Allting går igen för ÖSK i årets allsvenska. Än en gång: stabil insats, stensäkert försvarsspel, svårt med utdelningen framåt, omdiskuterat segermål och en domare i fokus.
Jag säger bara – tv(i) vale för alla repriser.
Fullpoängaren Helsingborg kom till Behrn arena med maximal utdelning i ryggen. Man lämnade som en verklig förlorare. I dubbel bemärkelse.
ÖSK vann med 2-0. Helt rättvist även om det, som vi nu vant oss vid, satt väldigt långt inne. Men efteråt framstod HIF-ledningen också som pinsamt dåliga förlorare.
Rutinerade tränaren Bosse Nilsson inledde presskonferensen efter matchen med orden ”det här spektaklet”. Därefter beskrev han Kim Olsens 1-0-mål som ”klar foul” på HIF-målvakten och övergick till att attackera domarna med att ”han har förstås läst gnället från Göteborg och Hammarby”.
Tillbaka på redaktionen får jag sedan höra att samme Nilsson lämnat en SVT-intervju med orden ”det gäller att blogga”. En direkt passning till John Alvbåges blogg på na.se.
I Bosse Nilssons konspiratoriska värld var hans lag nu bestraffat för att man i två tidigare matcher haft domsluten med sig.
Det var ju så solklart.
Ja, efteråt. När han fått ta del av tv:s reprisbilder i korridorerna efter slutsignalen.
Jag börjar bli trött på det här tjatiga efterspelet till snart sagt varje allsvensk omgång. Ingen ser tvärsäkert vad som händer i stridens hetta. Men när den 15:e reprisbilden rullat ut från den sjunde kameravinkeln snett bakom målet då kan en tränare komma högröd till den församlade världspressen och berätta hur tokfel domaren hade.
Den förste som vill döma nästa match räcker upp handen?
Publiken på läktaren rycks lätt med i känslor och ögonblicksutbrott. Det hör till skådespelet, är en del av underhållningen. Men när fotbollens egna aktörer fortsätter att svinga likt det bittraste supporterforum har det gått för långt. De inblandade borde sansa sig och börja vända spegeln mot sig själv. Domarna gör självklart misstag. Men hur många gör inte varje spelare och tränare?
HIF förlorade nog ändå den här matchen redan i bussen upp till Örebro. Här väntade ju det "fruktade" konstgräset. Energi på fel sak.
Samme Bosse Nilsson sa på samma presskonferens att ”vi vill spela fotboll på riktigt gräs” och ”det borde vara dags att byta till ny matta Behrn arena nu”.
– Som i Stockholm, inflikade Sixten Boström med erfarenhet av Stadions sandplan.
Snygg kontring måste jag säga.
Om jag skulle ägna själva matchen några ord så gjorde ÖSK en ny stabil insats. Helsingborgs fruktade anfallsduo Henke Larsson/Rasmus Jönsson åstadkom ingenting. Bara två avslut på mål totalt för HIF vittnar om ett betongförsvar. Mittbacken Michael Almebäck är allsvenskans största fynd så här långt. Hämtad från Brommapojkarnas restlager raderar han, och rutinerade kollegan Magnus Wikström, ut stjärnspelare i match efter match. Och grabben är bara 20 år!
Taktikern Magnus Kihlberg ska heller inte glömmas bort. Han stängde nu effektivt alla passningsvägar upp till Henke Larsson och därmed blev HIF bara ett halvt lag.
Men vad ska vi kalla Kim Olsens matchavgörande mål? Liggande brassespark?
Ett typiskt Olsen-mål. In i duellen och ta en smäll. Det är det som ger utdelning i hans fall.
Till sist några funderingar:
• Vem har kommit på att reklam måste ropas ut i högtalarsystemet halva matchen? Det har jag aldrig hört på andra arenor. Skrota genast.
• Att spela på hemmaplan är en fördel som hemmalaget måste utnyttja maximalt. Därför borde reklamskyltarna på södra långsidan flyttas längre bak så att Patrik Anttonen får ordentligt utrymme för sina långa inkast.
• ÖSK har ännu inte fått någon ordning på sina fasta situationer.
• 1993 vann ÖSK med 4-0 mot HIF. På planen fanns då en viss Henrik Larsson. Respekt.
Anders Uddling |
| Svenskafans om matchen Örebro SK - Helsingborgs IF |
ÖSK-HIF 2-0: Säker seger mot serieledarna
Tre ramträffar, en missad straff och det såg ut att bli en ny frustrerande hemmamatch på Behrn Arena. Men med lite hjälp av domaren fann ÖSK ett sätt att vinna matchen och ta en rättvis seger mot ett blekt Helsingborg.
Jag hade en väldigt bra känsla i kroppen inför matchen mot Helsingborg. När jag traskade hem från Behrn Arena kändes det ännu bättre efter en klar seger över serieledarna som var - eller kanske gjordes - väldigt dåliga på den härliga plastmattan.
Första halvlek:
Gästerna kändes lite hetare inledningvis och även om man inte skapade de där stora målchanserna så var det rödblå färg på taktpinnen den första kvarten. ÖSK kändes lite tama och slarvade oerhört mycket i passningsspelet, främst var det Bassombeng som syndade på den här fronten. Om Sixten Boström hade varit Mourinho hade han säkert kunnat plocka av kameruniern efter den miserabla inledningen men dessbättre är Sixten "bara" Sixten och behöll - dessbättre - Eric på plan. Det skulle komma att löna sig.
Runt den 20:e minuten börjar ÖSK få mer grepp om händelserna och man vinner mycket fasta situationer på offensiv planhalva. Man är också ytterst nära att ta ledningen då Nordback styr Kihlbergs dåliga avslut med pannan men bollen går klockrent i överliggaren. Den första av tre(!) ramträffar för ÖSK-kaptenen denna småkyliga men soliga afton. Nästa gång, bara minuten senare. var det utstidan av stolpen som skulle träffas, detta efter en, nästan, perfekt skruvad frispark.
I 43:e minuten vann Bassombeng ett motlägg med Christoffer Andersson och stormade in i straffområdet. Gästernas mittback Joel Ekstrand kom på efterkälken och misstajmade sin tackling så till den milda grad att ÖSK fick straff och han själv fick spegla sig i domarens röda kort. Kim Olsens straff slogs dock inte bättre än att Pär Hansson kunde rädda. Danskens elfmeter var på intet sätt dålig men Hanssons räddning mycket vass. ÖSK (läs: Nordback) hade ytterligare en boll i ribban innan paus och spelarna fullkomligt lös av frustration när man traskade ut i omklädningsrummet.
Andra halvlek
Helsingborg valde att göra ett par byten och spelade 4-3-2 i andra halvlek. Det tog fem minuter innan spelet satte sig och det var svartvitt - tack vare sitt numerära övertag - som började trumma igång. Nordin Gerzic hade en jättechans att ge ÖSK ledningen men sköt över från nära håll och det kändes som en sån där typisk kväll där HIF skulle kontra in ett skitmål och att vi återigen skulle få plikta dyrt för alla våra missar.
Efter en timmes spel bröts dock dödläget och ÖSK tog ledningen. Efter ett långt inspel in i straffområdet kunde Kim Olsen liggande sparka in bollen i tomt mål. Det råder delade meningar om huruvida målet skulle godkännas eller inte men undertecknad tycker det såg ut som att Pär Hansson hade bägge händerna på bollen och att målet därmed inte skulle ha godkänts. Helsingborg hade därefter ett jätteläge att utjämna per omgående men en ÖSK-försvarare kunde täcka undan Rasmus Jönssons skott i sista sekunden.
Helsingborg förstökte åstadkomma någon form av tryck på ÖSK:s planhalva men den formidabla mittbacksduon Wikström/Almebäck hade full kontroll på HIF:s attacker. Sixten Boström lät sin landsman Tommy Wirtanen göra debut med drygt en kvart kvar att spela och den kvicke ålänningen firade stora triumfer med sin snabbhet då han plågade Christoffer Andersson som hade tampats med Bassombeng hela matchen. På två minuters stopptid punkteras matchen efter att ÖSK:s tre inhoppare samarbetat. Alejandro Bedoya vinner boll på mitten och spelar fram Wirtanen. Tommy och Emra kommer 2 mot 1 och den sistnämde får bollen i precis rätt läge och lägger in 2-0 via stolpen. Stort jubel på Behrn Arena och de tre poängen var i hamn.
ÖSK vinner helt rättvist vilket all form av statistik skvallrar om. Helsingborg hade bara någon halvchans i matchen och oavsett vilken bortförklaring (plastmatta, domartabbe, motstuds) så kan man inte blunda för det faktum att den svartvita segern är helt i sin ordning sett till både spel och chanser.
Spelarkritik:
Michael Almebäck fortsätter att briljera i den svartvita tröjan och utses återigen till bäste ÖSK:are. Det fanns dock många kandidater till det epitetet och kanske var främst utmanaren hans kollega i mittförsvaret, Magnus Wikström. Även Samuel Wowoah och Patrik Anttonen gjorde det väldigt bra. Roni Porokara var vårt främsta offensiva hot ännu en gång och Eric Bassombeng kom igång väldigt bra efter en usel inledning.
Två raka segrar blir förhoppningsvis tre redan på torsdag då formsvaga Kalmar FF kommer på besök.
Marcus Avenbrand |
|