|
|
| Expressen om matchen Helsingborgs IF - Örebro SK |
Helsingborg: "Vi känner oss slitna"
Helsingborg tappade tre poäng mot Örebro i toppstriden.
Kim Olsen satte segermålet 1-0 i 57:e minuten.
- Vi känner oss slitna, säger Fredrik Svanbäck i PPV.
Inte sedan 1994 hade Örebro vunnit på bortaplan mot Helsingborg.
Men när Helsingborg som minst behövde det hände det.
I guldstriden kammade HIF noll mot Örebro.
Fredrik Svanbäck tror att det tajta spelschemat i och med Europa League i veckan hade betydelse.
Sedan den 2 juli har Helsingborg spelat 12 tävlingsmatcher – sex i allsvenskan och sex i Europa league.
"Slitna"
Det har tärt hårt på spelartruppen. Till matchen mot Örebro saknades Henrik Larsson, Marcus Lantz, Isaac Chansa och Andreas Landgren som alla var skadade. Dessutom var Christoffer Andersson, Joel Ekstrand och Skulason avstängda.
– Vi känner oss slitna. I andra halvlek gör vi helt bort oss, vi skapade ingenting. Det syns att vi har haft många matcher på slutet, säger Fredrik Svanbäck.
Helsingborg tappade därmed serieledningen men är kvar bland de fem lagen i topp.
– Nu blir det väldigt jämnt och det ska bli intressant att se hur det slutar, säger Svanbäck.
Örebros segermål satte Kim Olsen i den 57:e minuten på en retur efter Nordin Gerzics stenhårda skott i stolpen.
Anna Skarin |
| Nerikes Allehanda om matchen Helsingborgs IF - Örebro SK |
Ingen bragd - men ÖSK slipper zombie-land
Det är söndag morgon och mannen i kassan erkänner otäckt ärligt att det inte är någon bra tågdag. Solen lyser starkt. Men det ser ändå mörkt ut.
Spårarbeten, ersättningsbussar och minimalt med tid att springa vidare till anslutande tåg. Biljetterna han sträcker fram är både många och fullklottrade med trycksvärta. De berättar till slut att jag först tar mig till Motala med tåg, som måste vara framme på minuten för att jag ska hinna med bussen tre minuter senare till Mjölby.
Inte ens fem minuter senare tar tåg nummer två mig till Hässleholm innan Skåne avslöjar sig på allvar när Pågatåget för mig sista etappen in till Helsingborg.
Fyra resor för att nå en destination.
Trots att Helsingborg ställde upp med halva laget på läktaren var jag ändå inställd på att ÖSK:s skulle bli sju resor värre. Men det blev den bästa resan på 15 år. Dessutom fick jag se något jag aldrig sett förut. Hur en människa på nästan två meter föddes på nytt.
Fjolårets starka höst gav bättre hållning, ett självförtroende ÖSK inte haft på många år och en småkaxig målsättning att slå sig in bland topp fem i allsvenskan den här säsongen.
En förlust mot Helsingborg hade inte bara betytt att jag kopplat den här meningen till krönikans första stycke om missade tåg.
Det hade högst troligt även inneburit proppfullt med hjärnspöken och en plågsam höst i allsvenskans svarta hål – där lagen som varken kan nå upp eller ner lever i en långsam zombie-tillvaro.
Kikar man snabbt på topp fem efter 18 omgångar den här säsongen och jämför med fjolårets slutställning så är allt sig likt. Bara lite omskakat.
Just nu: Göteborg, Helsingborg, AIK, Kalmar, Elfsborg.
2008: Kalmar, Elfsborg, Göteborg, Helsingborg, AIK.
Det är här uppe ÖSK har tänk att vara med och trängas, putta undan och ta för sig.
Topp 5-taket är svårkrossat, inte lika som fantastiska fyran som äger damallsvenskan men ändå tillräckligt för ett lag som annars brukar få nackspärr när de tittar upp mot taket.
Tack vare de tre poängen i Helsingborg är avståndet upp till nuvarande femman Kalmar sex poäng. Vid en förlust hade avståndet varit nio och då hade Sixten Boström kunnat läsa godnatt-sagor för spelarna under hösten.
Nu tror jag inte att ÖSK kommer högre upp än den sjätteplats som laget ryckt åt sig. Femlingen är orubblig. Och poängtappen mot BP, Häcken och Örgryte redan för betydande.
Men sak samma, femma eller sexa spelar inte så stor roll, så länge man bråkar på de här sättet med guldkandidaterna växer säsongen hela tiden.
Nordin Gerzic sammanfattade situationen bäst när jag pratade med honom efter matchen.
– Jäkligt starkt av oss att kunna vinna här uppe.
Här uppe? Här nere menar du väl?
– Jaja, jag skiter i var vi är. Bara vi vinner.
Det är den inställningen som gäller. De tre-fyra nästkommande matcherna kommer ännu tydligare avslöja vart ÖSK tar vägen under hösten. Innan augusti är slut möter ÖSK Djurgården (hemma), Elfsborg (borta) och Gefle (hemma).
Nu är det upp till spelarna att avgöra hur länge det vill undvika zombie-tillståndet.
Vinsten mot Helsingborg var inte helt oväntad. Hif var ungefär lika skade/avstängningsdrabbat som om ÖSK spelat utan Kim Olsen, Fredrik Nordback, Magnus Kihlberg, Roni Porokara, Tommy Wirtanen, Marcus Astvald och Michael Almebäck. Och dessutom tvingats byta ut fotskadade Eric Bassombeng efter 57 minuter.
Så jag stryker bragdstämpeln, men applåderar det disciplinerade genomförandet i bortamatchen där Kim Olsen föddes på nytt.
Nästan två meter lång kom han ut med huvudet först – och blev älskad av alla igen.
Johan Arvidsson |
| Svenskafans om matchen Helsingborgs IF - Örebro SK |
HIF-ÖSK 0-1: Olsen nickade till mot serieledarna
ÖSK slog serieledande Helsingborg med 1-0 på bortaplan efter att Kim Olsen vräkt in matchens enda mål. Det var första gången sedan silveråret 1994 som de svartvita tog tre poäng på Olympia.
Inför matchen har det mest snackats om hur sargade och slitna HIF var. Någon har också uppmärksammat det faktum att det var femton år sedan ÖSK tog tre poäng med sig hem från Helsingborg. Så det var med blandade känslor jag såg fram emot söndagens möte med serieledarna. Nu fanns verkligen chansen att spräcka denna tråkiga svit.
Den första halvleken var rätt böljande. Hemmalaget hade lite mer boll men ÖSK de klart vassaste chanserna. Roni Porokara hade den allra bästa och borde utnyttjat sitt friläge från ett par meter men Pär Hansson i HIF-målet reflexräddade. Kim Olsen hade två riktigt bra chanser, varav en språngnick tätt utanför, och även Roni hade ytterligare någon möjlighet.
HIF tycktes försöka passa in bollen i målet och det enda gången det osade riktigt farligt framför Alvbåge var i efterspelet till en hörna, den här gången studsade dock bollen ÖSK:s väg och Samuel Wowoah kunde rensa. Det fanns en spelare som verkligen stack ut offensivt i ÖSK den här matchen - Eric Bassombeng. Den kameruanske högeryttern utmanade, slog vassa inlägg(!) och var ett konstant hot framåt. Vilket lovar gott då Eric hade en av seriens bästa vänsterbackar, Adama Tamboura, emot sig.
PPV-kommentatorn Åke Unger tycktes vilja göra gällande att ÖSK var totalt utspelat stundtals i första halvlek. Jag håller, med mina svartvita glasögon på, inte alls med om det och tycker att det var mitt favoritlag som var närmast ett ledningsmål innan halvtidsvilan.
Nordin Gerzic var rätt blek i första halvlek men han kom bättre in i det i andra och låg bakom ett par fina ÖSK-anfall. Även Roni Porokara kom igång bättre även om den hårfagre finnen inte fick ut lika mycket av sitt spel som han brukar. I den femtiosjunde minuten bröts dödläget i matchen. Nordin fick kanonträff på volley och bollen gick klockrent i Hanssons högra stolpe. Strax därefter fick vi en flashback till hösten förra året då Kim Olsen vräkte sig fram och tryckte in returen, påpassligt och välförtjänt för dansken som fått så mycket kritik (en del med rätta) under säsongen.
HIF gjorde ett par snabba byten men det märktes att laget saknade en hel drös ordinarie spelare då man aldrig riktigt utmanade ÖSK-försvaret. Mahlangu hade något skott rakt på Alvbåge och det blev lite halvfarligt i samband med någon hörna och något inlägg men det kändes som att Wikström, Almebäck och Alvbåge hade koll. ÖSK:s offensiva ambitioner försvann nästan helt i den sextioandra minuten då Bassombeng fick lämna planen till förmån för Adriano. Resten av matchen blev ett enda långt krig där de frustrerade HIF:arna stångade sig blodiga mot en kompakt svartvit mur.
I den tredje stopptidsminuten fick HIF frispark i kanonläge efter att Almebäck varit väl brysk i luftduellen med Helsingborgs nye brasse, Porcellis. Erik Sundin, som precis innan gett en ful och onödig armbåge på Alvbåge efter att spelet var avblåst, fick förtroende att skjuta. Jag kunde inte undgå att le lite i mjugg då Sundin halkade i skottögonblicket och sköt löst och långt utanför. ÖSK höll undan och vann, som andra lag denna säsong, mot ett försvagat Helsingborg på Olympia.
Mittförsvaret är strålande i dag och även om man "bara" mötte Erik Sundin och en halvskadad Rasmus Jönsson så skall ingen ära tas av duon Almebäck/Wikström. Bedoya klarade sig bra på en helt ny postion, Fredrik Nordback och Magnus Kihlberg slet föredömligt på mitten medan Bassombeng och Olsen var duktiga framåt. Men det var laginsatsen som gav tre värdefulla pinnar denna sköna augustikväll.
Nu väntar bottenlaget Djurgården hemma härnäst. Tre poäng och ytterligare kontakt med de absoluta topplagen vore önskvärt.
Marcus Avenbrand |
|