|
| |
Orvar Bergmark |
 | Namn: Orvar Bergmark |
| Född: 1930-11-16 |
| Vikt: - kg |
| Längd: - cm |
| Position: Försvarare |
| Tröjnummer: - |
| Klubbar: Byske IF, Örebro SK, AIK, AS Roma |
Debut: Örebro SK-IFK Göteborg 0-2 den 10/4 1949 i Allsvenskan
|
Första mål: Surahammars IF-Örebro SK 2-2 i Division 2 Nordöstra den 28/8 1949
|
| Om Orvar: | ÖSK har under årens lopp haft många stora idrottsmän, men det lär väl vara en tämligen allmän uppfattning att Orvar Bergmark är den allra störste. För vilken annan ÖSKrare kan uppvisa något motstycke till Orvars imponerande meritlista: 94 landskamper i fotboll, 20 i bandy, VM-silvermedaljör i fotboll 1958, korad till världens bäste högerback vid samma VM och senare proffs i Italien. Trefaldig svensk mästare i bandy dessutom och efter den aktiva karriären framgångsrik förbundskapten i fotboll samt uppskattad radiokommentator.
Orvar flyttade med mamma och två systrar till Örebro från Byske i Västerbotten som 17-åring. Från början blev det mest friidrott för honom, och han prövade bl.a. med viss framgång på kulstöt-ning i IF Start. Men rätt snart upptäckte någon ÖSK-ledare Orvars talanger i bandy och fotboll, och redan som junior debuterade han i ÖSK-ettan i bandy 1948 och året därpå i fotboll. I den senare sporten lanserades han först som center och efter en lite trevande inledning blev han ingen oäven kedjeledare. Men det var först sedan dåvarande ÖSK-tränaren "Para" Kaufeldt på våren 1951 kommit på den ljusa idén att prova Orvar som back som han fick sitt stora genombrott. Han fick chansen i landslaget redan samma år, som inhoppare mot Spanien istället för skadade MFF-backen Hasse Malmström men missade OS i Helsingfors 1952, mycket beroende på skador. Från 1953 var Orvar emellertid helt självskriven i blågult, trots att ÖSK åkte ur Allsvenskan samma år.
Proffs som 31-åring!
94 landskamper skulle det bli så småningom för Orvar, och fler hade det säkert blivit om han inte hade blivit proffs i italienska AC Roma 1962 - som 31-åring. Där blev Orvar emellertid offer för bestämmelserna om att ett lag bara fick spela med två utlänningar, och det blev bara två ligamatcher för ex-ÖSK:aren plus en del vänskapsmatcher. När tvåårskontraktet med Roma gick ut återvände Orvar till Örebro och ÖSK, och i landslaget var han lika given som tidigare till 1965, då han lade upp för att åtaga sig sysslan som svensk förbundskapten.
VM 1958, då Sverige tog silvret på hemmaplan efter finalförlust med 2-5 mot Brasilien var höjdpunkten på Orvars fotbollskarriär och han kom med i det världslag som pressexperter från olika nationer utsåg efter turneringen.
Framgångsrik förbundskapten
Som förbundskapten under åren 1966-1970 fick Orvar efter en mindre lyckad start ett allt bättre grepp om sin roll som landslagsdiktator och lyckades ju också lotsa sitt landslag till VM-slutspelet i Mexico 1970.
Orvar är unik i svensk bollsport i det avseendet att han är given i alla tiders svenska landslag både i bandy och fotboll. I bandy var det hans mäktiga driv i skridskoåkningen, hans bollsäkerhet och räckvidd som gjorde Orvar till den kanske främsta försvarsklippa vi någonsin haft. Mot slutet av sin karriär gav han också prov på sitt allroundkunnande genom att ta steget upp i anfallet och som släpande centerdirigent ta sin tredje SM-titel i ÖSK efter finalseger över Broberg.
Även i bandy har Orvar engagerat sig som ledare, både i Svenska Bandyförbundets styrelse och i ÖSK, där han är ordförande i bandysektionen. Och en oskattbar tillgång har han under alla år varit för klubben, både som spelare och som ledargestalt utanför planen.
Meriter:
VM-silver 1958
Guldbollen 1958
Världslaget 1958
20 A-landskamper i bandy
3 SM-guld i bandy
1 VM-silver i bandy
1 VM-brons i bandy
OLLE ÅKERBERG i Jubileumsutgåvan 1983
|
|
|