|
| |
Thomas Nordahl |
 | Namn: Thomas Nordahl |
| Född: - |
| Vikt: - kg |
| Längd: - cm |
| Position: Anfallare |
| Tröjnummer: - |
| Klubbar: Degerfors IF, Örebro SK, Juventus FC, Anderlecht, BK Forward |
Debut: Örebro SK-IFK Göteborg 1-1 den 11/4 1965 i Allsvenskan
|
Första mål: Örebro SK-IF Elfsborg 1-1 i Allsvenskan den 11/5 1965
|
| Om Thomas: | Thomas Nordahl är ÖSK:s störste lirare genom tiderna. Solklart, glasklart och klockrent - vad ni vill. Det finns etthundrasex skäl till att påstå det. Det är det antal mål han gjorde på 252 allsvenska matcher i ÖSK-dressen. En karriär i svartvitt som sträckte sig från våren 1965 till juni 1968 och från maj 1971 till hösten 1978. Ett dystert år då Thomas lämnade klubben och då divison-2-spöket materialiserade sig i sista omgången mot Elfsborg.
Då ska man dessutom ha med i bilden att Thomas var borta från laget från sommaren 1968 till hösten 1971 då han var proffs i belgiska Anderlecht. Lek med tanken på hur många ÖSK-mål han kunde ha gjort under de säsongerna då han dessutom fysiskt stod på den absoluta toppen.
Alltså etthundrasex mål signerade Nordahl. Och inte mindre än 55 stycken på Eyravallen. Det är bara att långsamt räkna l, 2, 3, 4, 5 och så vidare ända till 106 för att fl en känsla för det konkreta innehållet i siffran. Mål efter mål, med fötterna, med huvudet, med kroppen: kanonskott och strumprullare; grandiosa mål och vackra må!; avgörande mål och betydelselösa mål, turmål och mål som faller som mogna frukter efter bra spel.
Fotbollens klimax
Mål är den högsta formen av kreativt skapande i fotboll. Fotbollens klimax. Visst är perfekta brytningar och genomskärare skön fotbollskonst men inte når de upp till målet - sanningens ögonblick i fotboll. De andlösa bråkdelar av matchsekunder av mer eller mindre öppen målchans då poängfördelningen ligger i vågskålen och som i sig bär den slutliga tabellplaceringen. De avgörande ögonblick då en gudabenådad målkung regerar över de millimetrar och tiondelar som i modern fotboll skiljer fiasko från succé och förpassar bollen på vilket sätt som helst mellan stolparna - i stället för utanför.
Men Nordahl var inte bara målskytt - som om det inte skulle räcka. Han utvecklades dessutom till en spelets regista, en regissör, som italienarna säger. Han var kort och gott en magnifik spelare. Han hade ett uppdrivet sinne för positioner och taktik och dök upp på rätt plats i rätt ögonblick. Vidare var han en god framspelare och som sådan utrustad med en split vision, effektiv som en närspaningsradar i att plotta vänners och fienders rörelser. Och han kunde hålla bollen som få tack vare en väl utvecklad förmåga att täcka bollen.
Alla dessa pusselbitar behövs för att en spelare ska kunna utvecklas till en fotbollens kungliga hovleverantör av smörbollar.
Thomas enda svaghet var huvudspelet innanför straffområdet. Särskilt med hans längd i åtanke. Den pekar han själv ut och berättar att han förbättrade sitt huvudspelare under proffstiden. Och att han lärde sig att analysera och gå bakåt och se varför vissa spelsekvenser lyckades. Med detta grundliga fotbollskunnande lyfte han efter ÖSK-karriären, BK Forward till division II.
De stora namnen
Vi har stämt träff på Scandic Grand Hotell och vi skriver den 19 augusti 1998. Det är lirare på hotellet denna halvhyfsade sensommareftermiddag, för det är landskamp i stan; Sverige möter Ryssland i en match som ingår i uppladdningen inför EM-kvalet. Thomas är på gott humör för han kommer från Umeå där han varit värd för besökande Parma. Vi träffar Bologna-proffset Kenneth Andersson och hans föräldrar i foajén. Och naturligtvis måste Thomas byta några ord med dem; italiensk fotboll är hans område som expertkommentator och för ett medieproffs gäller det att knyta kontakter och hålla dem vid liv.
Så tar vi hissen upp till Thomas rum för att snacka fotboll, fotboll och calcio, spark, som sporten benämns på italienska. Ostört är bäst, när det gäller sådana fotbollsritualer.
Vi skissar på idealliraren och snart glimmar det av stora namn i luften. Pelé, Maradona och Platini, självklart är de med i diskussionen. Agne Simonsson dyker upp. Thomas har en speciell klockarkärlek till den stilfulle och tekniske göteborgaren med det superba spelsinnet. Kanske därför att han själv jämförts med honom. Vi dröjer slutligen vid di Stefano, argentinaren som tillsammans med ungraren Puskas lyfte 50- och 60-talets Real Madrid till internationella fotbollshöjder som medförde stora framgångar och Europacupseger efter Europacupsseger. Under cupens första tio år vann den spanska klubben inte mindre än sex gånger. Vi är överens om att di Stefano hade allt: Han var målskytten, dribblern och inte minst grovjobbaren med hela planen som arbetsfält.
Det är bara ett knippe lirare, kanske en fem, sex spelare, i varje generation som blir riktigt stora, konstaterar Thomas.
Efter detta namnfyrverkeri glider vi in på hemmaplan. Och det märks att det är här Thomas hjärta finna. Hos ÖSK. Han talar väl om Totten som stod och står för mycket av ÖSK-andan. Så ger jag honom ett riktigt svårt uppdrag att på studs plocka fram den bästa ÖSK-elvan i modern tid. Och så här formerar den sig slutligen: Sven-Gunnar Larsson, Orvar Bergmark, Totten Gustavsson, Thomas Andersson, Arne Olsson, Göran Kummelstedt, Arnor Gudjohnsen, Leif Eriksson, Janne Mossberg, Yngve Hindrikes, Thomas Nordahl.
Kunskap och konst
Thomas har haft en karriär som tränare, och när vi närmar oss är det dags för ett verbalt fyrverkeri av synpunkter, analyser av orsakssamband, fotbollshistoriska utflykter, och fotbollsfilosofiska utläggningar formulerade nästan som tänkespråk.
Det är naturligtvis viktigt som tränare att ha gått kurser och vara välutbildad. Men det hjälper inte i alla lägen menar Thomas som anser att tränarens roll är övervärderad.
- Det är talangerna bland spelarna, som gör spelet, säger han.
Han menar vidare att de bästa tränarna borde arbeta i ungdomslag där bra instruktion är A och O. Thomas skiljer nämligen mellan tränarjobbets instruktörs- och coachdel. Att leda ett lag under match är en specialitet.
- Det är helt felaktigt att påstå att framgångsrik coachning bygger på fingertoppskänsla, säger han.
Där är i stället nyckelorden kunskap och konst.
- Gestire il spolgliatoio, kallar italienarna det.
Att sköta omklädningsrummet som uttrycket kan översättas måste nämligen italienska coacher klara. Det gäller att fl en grupp människor att samarbeta och göra sitt jobb med ett och samma mål i sikte: vinst för laget. Coachen måste kunna hålla huvudet kallt och klara pressen från alla håll. Inte minst från dem som bänkas. Thomas påpekar att Parma har fjorton VM-spelare i sin trupp. Det krävs inte mycket motgångar för att helvetet ska braka lös kring en italiensk coach.
För att komplicera saken är det förmodligen så att det behövs olika typer av tränare vid olika tillfällen, fastslår han. Precis som att de kräva olika kravspecifikation på företagsledare för olika skeden av ett företags liv.
Det finns dock ett mått som man kan mäta en tränare med: Att han gör ett lag bättre - vare sig det rör sig om Milan, Göteborg eller Bayern München. Thomas exemplifierar med Nils Liedholm och Sven-Göran Eriksson.
- Orvar Bergmark var en annan duktig tränare och taktiker som kunde få ut maximum av begränsade spelare, säger Thomas.
Una regista
Snabbt rör vi oss upp på fotbollsfilosofins högre abstraktionsplan. Det verkar som lags utveckling sker i cykler som är svåra att analysera. Djupast sett är det for tränaren frågan om att utveckla hela lagets disciplin och taktiska kunnande både vid eget och motståndarnas bollinnehav. Ett lags förmåga att snabbt kunna och vilja ställa om sig inom ramen för en gemensamt tolkad helhetssituation är nyckeln till fotbollsframgång.
Men det innebär inte att alla spelare är lika viktiga.
- Några är viktigare och värdefullare, säger Thomas. Det gäller att ha en regissör på planen, una regista.
Man skulle kunna säga att vissa spelare har högre specifik vikt i och för ett lags spelstyrka.
- Alla tränare som påstår motsatsen säger så bara för att det låter bra, säger Thomas. Och det är förvisso så att varje spelares teknik är av yttersta vikt.
- Utan teknik och individuell skicklighet når en spelare inte spelets himmelska höjder, säger Thomas.
Don Tommaso
Inget porträtt av Thomas vore i dag fullständigt utan en bild av TV 3:s expert-kommentator och hans alter ego Don Tommaso, uttolkaren av den italienska calcion och kulturen.
Thomas är en av de tre stora expertkommentatorerna i svensk fotbollsjournalistik just nu. De två andra är Glenn Strömberg och Ralf Edström. Alla tre har ett stort fotbollskunnande och ett levande och vårdat talspråk som är välgörande fritt från klyschor. Det är ingen liten prestation.
Thomas och Örebrojournalisten Claes Åkeson bildar ett utsökt medialt radarpar som verbalt samspelar smidigt och lyhört. Åkessons coola saklighet och precisa språk sekunderas av Nordahls stora kunnande och kontrollerade lidelse och entusiasm.
Tomas berättar att han förbereder sig minutiöst inför sändningarna med läsning av fackpress enkannerligen italienska tidningar. På studiobordet skymtar ofta La Gazzetta dello Sport. Dessutom har han fördelen av att känna spelet inifrån.
- Jag vet hur nervositeten i omklädningsrummet känns och att ingen är dålig med
flit. Och jag har större förutsättningar att se varför det ibland går åt helvete för spelarna, säger han..
Thomas är nöjd med sin karriär och känner sig privilegierad. En fotbollens världsman som älskar att gå och skrota i sin träningsoverall i sommarstugan vid Norasjön.
Men han är inte omedveten om den hårda världen utanför fotbollen. Krigets barbari som drabbar alla och i synnerhet oskyldiga barn utan urskiljning och alla monotona arbeten som sliter ner människor, är samhällsfenomen som engagerar honom.
Socialt samvete samsas hos honom med italiensk och svensk fotbollskultur. Och i hans stora fotbollshjärta har ÖSK en speciell plats.
Kan en klubb ha en bättre PR-man.
Text: Dixie Eriksson, ÖSK:aren december 1998
Klubbar som tränare:
BK Forward
Sandvikens IF
Bodö/Grand
Ålesund
Motala AIF
IFK Norrköping |
|
|