|
| |
Alvar Andersson |
 | Namn: Alvar Andersson |
| Född: 1920-01-01 |
| Vikt: - kg |
| Längd: - cm |
| Position: Ingen Info |
| Tröjnummer: - |
| Klubbar: |
Debut: IFK Örebro-Örebro SK 0-13 den 17/5 1940 i Central Norra Div. 3
|
Första mål: IFK Örebro-Örebro SK 0-13 i Central Norra Div. 3 den 17/5 1940
|
| Om Alvar: | Jag föddes 1920 och växte upp på landet nära Örebro ute i Skråmsta. Jag hade sex syskon. I vår familj liksom i våra närmaste grannfamiljer fanns det många pojkar. Vi sparkade boll på en liten öppen plats i skogen, Jägarbacken i Karlslund.
Det fanns några tallar mitt på planen så det blev en bra övning att ta sig fram mellan både spelare och träd. Det dribblades en hel del. Målen var också träd, ett par tallar med lämpligt avstånd emellan. Någon överliggare fanns alltså inte så vi var ofta oense om att bollen gick för högt.
Vi bildade ett niomanna lag från tre familjer. Vi kallade oss IF Heja. Det fanns många pojkar i en liten by i närheten som också spelade fotboll. De hade en lite större plan att spela på, men hindren på den var några bergknallar. Vi började spela mot dem. Det var ju stor fördel att ha hemmamatch på grund av olikheterna på planen. Vi spelade många matcher både hemma och borta. Det var ganska jämt mellan oss med framgångarna.
I en by emellan oss bodde en pojke som var väldigt duktig att spela fotboll.
– Honom ska vi värva, sade vi.
Men för att få honom fick vi muta honom med 5 stycken 5-öres kola och fem Toy-tuggummi som han gillade. Efter det vann vi de flesta matcherna.
Som pojkar cyklade vi in till Eyravallen och stod på ”kullen” utanför och såg ÖSK:s matcher. Man såg tyvärr bara halva planen och ena målet. Man fick lyssna på publiken om det blev mål eller något annat spännande som hände. En dröm var att få spela på ”Vallen” en gång.
I närheten av hemmet fanns Karlslunds IF. Föreningen hade bildats 1920, samma år som jag föddes. Under 1920-talet var de ganska bra och spelade mot slutet i Närke- och Bergslagsserien som var Division 4. Men spelarna blev äldre och ledare saknades. Så fotbollen lades ner i början av 30-talet. Men några eldsjälar fanns kvar och de började planera att starta ett nytt, yngre lag. De fick korn på att vi pojkar i IF Heja fanns. Så vi värvades. Men vi fick varken kola eller Toy. Men vi fick spela i riktiga fotbollströjor! Vi blev tillsammans ett ungt och framåt lag, ett juniorlag som började spela matcher.
Men så bestämdes det att vi skulle anmäla oss till Seriespel. Det var omkring 1935-36. Vi startade i kvalserien som var Division 7. Jag tror att vi kom på andra plats första året.
Jag minns också andra saker från Karlslund. Godsägare Dieden hade upplåtit en kohage där vi fick spela fotboll. Vi spelare fick själva sköta om planen. Före matcherna fick vi först plocka bort komockorna och slå gräset med lie. Senare fick vi låna en handgräsklippare. Det blev ju bra konditionsträning. Därefter åkte vi till en närbelägen såg där vi fick hämta sågspån, som vi använde till att krita linjerna med. Det tog också lång tid. Planen hade en märkbar nerförsbacke framför ena målet. Det gynnade oss lite som var vana vid den. Bortalaget sköt ofta över målet innan den vande sig. (Inom parentes vill jag säga att skjuta över målet är ett fel som alla lag idag gör, till och med i landslaget.)
Till bortamatcherna cyklade vi oftast. När vi måste hyra en buss fick vi betala den själva. Och samma sak med fotbollsskorna. Vi klädde om i en ganska primitiv ”kåk” utan vatten. Men som tur var så låg den intill en kanal så att vi kunde hoppa i och bada efter träningen och match.
KIF idkade också friidrott och vi deltog också i de poängtävlingar som ordnades. Det var olika löpningar men även längdhopp, höjdhopp, stavhopp, diskus och kula. Vi fick styrka, snabbhet och kondition därigenom.
I början sprang vi på gräset omkring planen. Men senare bestämde sig Friidrottssektionen sig för att försöka göra en löparbana runt planen. Grästuvorna grävdes bort. Men vad skulle sedan läggas dit? Jo, sågspån fanns ju i stor mängd vid sågen! Men bilar att frakta sågspånet i hade vi inte. Det blev att ta säckar med på cyklarna om vi inte lyckades låna en vagn i en bondgård.
Ett lustigt minne var när fotbollsgrabbarna fick ont om tid att få planen färdig för en match. Då stal vi sågspån från löparbanan. Det orsakade förstås osämja mellan sektionerna.
Karlslunds IF ordnande också simtävlingar som hölls i den närliggande kanalen. Det var både interna poängtävlingar, men även tävlingar mot andra föreningar. Vi deltog i den s.k. ”Holmensimningen”, som var en lagkapp runt Stora Holmen i Svartån i Örebro.
I fotbollen vann vi andra året Division 7 och sedan även division 6 och 5. Jag tror vi spelade division 4 hösten 1939.
På vintern 1940 blev jag värvad till ÖSK. Jag hade en arbetskamrat som var ÖSK-fantast. Han försökte få över mig till klubben. Han bjöd mig på supé på restaurang Fenix med utsikt mot slottet. Jag minns fortfarande att en supé med stort smörgåsbord och varmrätt kostade 2,50 kr.
Jag började träna för ÖSK vintern 1940. Ledaren för bandyn frågade om jag spelade bandy. Det hade jag gjort lite och fick bli med i en match i B-laget. Men de skridskor jag fick låna var inte alls lika de jag spelat i, så när matchen började stod jag bara och halkade på plan. Jag fick gå av och byta till ett par som liknade dem jag var van vid. Det gick då lite bättre, men bandyn blev aldrig min sport. Jag fortsatte att träna fotboll och spelade min första match för ÖSK på sandplanen utanför ”Vallen” den 9 april 1940. Det var samma dag som Tyskland invaderade Danmark och Norge.
En annan debutant var Jojje Gustavsson, senare en duktig bandyspelare. Vi fick båda bra kritik och fick fortsätta med A-laget. ÖSK spelade då i Division 3. Vi vann serien och jag minns särskilt två matcher. Den ena var mot IFK Örebro som vi vann med 13-0.
Den andra mot IK Svenske som vi också vann med 13-0!
Därefter blev det kval till Division 2 mot IF Rune i Kungsör. Den matchen blev oerhört spännande. IF Rune ledde både med 2-0, 3-1 och 4-3 innan vi kunde vända och vinna med 6-4. Jag lyckades kvittera till 3-3 och göra målet till 5-4. Det var nog mitt livs match! Vi vann sedan returmatchen på ”Vallen” med 5-1 och vi var i Division 2.
Vid matchen i Kungsör hade B-lagsledaren ”Bagarn” Persson ordnat en buss för ÖSK-fans. Däribland var Olle Sääv som då var 12 år. När vi låg under i början av matchen så gick ”Bagarn” och Olle undan för att slippa se eländet. Men när de förstod att matchen hade vänt kom de tillbaka.
Vi klarade oss bra i Division 2 och jag har en del minnen från den tiden.
Vi kallade Jörgen Wasberg och Svärd från Frövi för Biffen och Bananen. Efter en match då vi fått stryk och kanske några snapsar till maten, så blev Svärd så vemodig och sa med tårar i ögonen: - Vi kan ju inte vinna jämt!
Wolfbrandt var ju den fruktade kanonskytten och gjorde de flesta målen. Han markerades ofta hårt av mer än en försvarare och då blev det lättare för oss andra att också göra mål. Vi hade en tränare som hette Dicko Magnusson som var ganska sträng. En match, jag tror det var mot Surahammar på ”Vallen”, fick jag en ordentlig utskällning för att jag nickade i stolpen från ganska nära håll. Trots att jag gjorde ett mål och vi vann med 2-1.
Alvar Andersson-Österberg
ÖSK 1940-1947 |
|
|