|
| |
Säsongen 1959 |
Våren
favorittipsen var både många och splittrade när Division 2 Svealand, startade den 26 April 1959. Det fanns många med stora meriter att välja på, gamla allsvenskar som Västerås SK, Örebro SK, Degerfors och ännu äldre allsvenskar som Brage och Hallstahammar.
Karlstads BIK hade just ingenting att invända mot frånvaron i tipsrubrikernas fetstilar. Konkurrenterna kunde gärna vaggas till ro av pressens spekulationer.
Karlstad väntade istället på avspark. efter två omgångar förstod man att någonting höll på att hända. Karlstad ståtade i topp med full poäng och med åtta plusmål och fem minusmål. Braa två lag till, Degerfors och Brage, hade orkat med lika många poäng, Örebro hade förlorat en och Västerås hade bara vunnit en...
I Örebro spreds oroande rykten och Svenska Dagbladet kostade till och med på sig en 3-sp. rubrik efter andra omgången, där det konstaterades att Olle Sääw var bättre än landslagsbacken Orvar Bergmark...
I tredje omgången slog Katrineholm ÖSK med 1-0 och man började undra om inte Svealand var gruppen där allt eller i alla fall mycket kunde hända...
Halvvägs framme vid åttonde omgången låg Eskilstuna fyra och Örebro etta - denna metamorfosen kan förklaras mycket enkelt. Så går det när man slår IFK Stockholm med 5-0. Då var Bergmark bäst och då såg stundtals ut som om Örebro också hade en kedja med sting.
Tron på seriens labilitet förstrktes när åttonde omgången gjordes komplett. Det var meningen att Örebro skulle slå Degerfors och praktiskt taget ta ifrån värmlänningarna allt kvalhopp. Den meningen verkade att ha goda förutsättningar, alldenstund Degerfors fått bita i sura förluster mot bla Hallstahammar. Mend statistik är grå i fotboll - Degerfors vann naturligtvis med hela 5-1 - och reducerade ÖSK:s ledningsmarginal från fyra till två poäng.
När serien vände hade Örebro hand om täten på 17 poäng, följt av Eskilstuna på 16 - man hade då nyligen gjort målskillnaden sommarfin med 6-1 mot Västerås - och Degerfors med 15 pinnar.
Hösten
Höstomgången började så hårt och så rafflande som möjligt - med en ny seriefinal, som verkligen bebådade en värmländsk renässans. Degerfors hade inte alls givit slaget förlorat utan i stället rustat väl under den soliga sommmaren. Det kom som en överrasknning för Örebro och för de 7.000 åskådarna på Eyravallen, där det bjöds på en verklig holmgång. Degerfors kom visserligen i underläge direkt genom två smarta ÖSK-mål men efter Hillerbergs reducering jämnades matchen till sig och med djup tillfredställeles och lättnad hälsade Örebroarna slutsignalen som blåstes när det fortfarande stod 2-1. Serien avgjord tyckte sig många närkingar ha anledning att utropa efter en titt på serietabellen - Degerfors betraktades nämligen som största hotet och Eskilstuna, som bara låg en poäng efter, togs väsentligt lättare...
Det var ett djupt missgrepp, eftersom serien snabbt skiftade utseende. Bara några dagar efter den löftesrika vinsten mot Degerfors kom Örebro ned på jorden med en enorm duns. IFK Sockholm åstadkom den genom att vinna med 1-0 och genom att under 90 minuter energiskt ägna sig att bevisa ÖSK:s svagheter. Inte ens Orvar Bergmark kom ifrån det nederlaget med överbetyg.
Degerfors anammade med uppräckta händer denna formens ojämnhet hos de svåraste konkurrenterna och rakade hänsynslöst hem poäng i bakgrunden så att det efter 14 omgångar bara en poäng skillde till ÖSK och två till Eskilstuna.
Tabellen hölls oförändrad över omgång 15 där Eskilstuna vann mot Hallstahammar på bortaplan med 7-1. Örebro ville inte vara sämre utan fixade samma siffror mot Västerås och till detta lades 5-1 mot City vilket innebar att efter 16 omgngar ledde Örebro med två poäng före Eskisltuna och Degerfors.
Eskilstuna fortsatte sin kräftgång, bara 3-3 mot Brage i den 17:e omgången, där Örebro vann med 8-0 och Degerfors med 6-0. Klart för en strid mellan Värmland och Närke om Svealands kvalplats.
I den 19:e omgång kom sensationen man väntat på. Karlstad placerade denna söndag åtta man i försvaret och det blev för mycket för Örebro, som trots totaldominans i spel fick återvända med - som det heter i fotbollens eget bildspråk - ett nederlag(1-2) i bagaget. Två minuter före slutet singerades nederlaget - Karlstads Boije slog in andra målet. Degerfors vann samtidigt mycket enkelt med 9-1 mot Brage, och kom därigenom både upp i lika hög poäng, 29, och praktiskt taget lika fin målskillnad som ÖSK.
ÖSK och Degerfors låg på linje när två omgångar återstod, båda på 31 poäng efter 2-1 seger för degerfors seger mot Eskilstuna och 3-0 seger för Örebro mot Avesta.
Söndagen den 27 september blev på sitt sätt historiskt i svensk fotboll. Den dagen debuterade Gunnar Nordahl i Karlstad efter 10 år i Italien. I omgång 21 vann varken Degerfors eller Örebro men ändå drog Degerfors ifrån med en poäng efter 1-1 mot IFK Stockholm. ÖSK förlorade mot kvalchanslösa Eskilstuna. det lär ha varit ett totalt missvisande resultat, eftersom örebroarna hade hand om allt spel. Men målen räknas även i division 2. Eskilstuna gjorde två och Örebro ett... trots att man i rena paniken de sista minutrarna satte upp Orvar Bergmark i kedjan.
Förutsättningarna för epilogen i division 2 dramat blev alltsåå följande:
...om Degerfors slog City i sista omgången så fick värmlandslaget gå till kval.
...om Degerfors spelade oavgjort och ÖSK vann så blev det Örebro.
...om Degerfors förlorade och ÖSK också förlorade, så skulle Degerfors tack vare poäng på IFK Stockholm ta steget upp i kvalet.
Degerfors hade med andra ord praktiskt taget lika goda möjligheter till seger osm Djurgården lite senare fick i Allsvenskan. Värmländska DIF tog faktiskt tillvara möjligheterna ännu bättre än stockholmska namnen.
Det blev aldrig något snack om saken i sista omgången. Degerfors vann, och då hjälpte det inte ett dugg att ocks Örebro vann. Chansen var redan hem respektive bortspelad. Örebro får nästa säsong försöka få formkurvan att likna en vågrätt linje. 1959 likande den Uppsalaseismografens reaktion inför jordbävningar i bortre Asien.
Källa: Årets Fotboll 1960, Förlag: Strömbergs Stockholm
Spelare: Sven-Olof Askerblom, Orvar Bergmark, Lars Broström, Gunnar Burström, Lars Carlsson, Åke Eriksson, Karl-Olof Jäverström, Ulf Kjellman, Antti Lundgren, Arne Lundquist, Peder Persson, Håkan Ruckman, Björn Swallin, Olle Sääw, Leif Wendt, Rolf Wiberg
Tränare: Bill Burnikell/Orvar Bergmark
| Tabellen |
| 1 | Degerfors IF | 22 | 16 | 2 | 4 | 68-25 | 43 | 34 |
| ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ |
| 2 | Örebro SK | 22 | 16 | 1 | 5 | 64-20 | 44 | 33 |
| 3 | IFK Eskilstuna | 22 | 13 | 4 | 5 | 58-33 | 25 | 30 |
| 4 | IK City | 22 | 12 | 3 | 7 | 48-41 | 7 | 27 |
| 5 | IFK Stockholm | 22 | 10 | 6 | 6 | 36-30 | 6 | 26 |
| 6 | IK Brage | 22 | 9 | 4 | 9 | 42-45 | -3 | 22 |
| 7 | Karlstad BIK | 22 | 9 | 3 | 10 | 46-46 | 0 | 21 |
| 8 | Köpings IS | 22 | 9 | 1 | 12 | 51-58 | -7 | 19 |
| 9 | Avesta AIK | 22 | 6 | 7 | 9 | 34-43 | -9 | 19 |
| ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ |
| 10 | Hallstahammars SK | 22 | 6 | 7 | 9 | 32-48 | -16 | 19 |
| 11 | Katrineholms SK | 22 | 4 | 3 | 15 | 33-65 | -32 | 11 |
| 12 | Västerås SK | 22 | 0 | 3 | 19 | 17-75 | -58 | 3 |
|
|